Rymdmusik och flöjtsolo

”Oändlighet, rörelse, hastighet, ljus… dessa ord vägledde mig när jag komponerade.” 

Det berättar den franska tonsättaren Camille Pépin, född 1990 och vida uppskattad för sina fantasifulla och förföriska ljudvärldar, inte helt olika de man kan hitta amerikansk filmmusik á la John Williams – Stjärnornas krig, ni vet. 

Och rymdreferensen är på sin plats. Kvällens verk är döpt efter Laniakea, en superklunga av galaxer som fysikern Hélène Courtois upptäckte 2014. I denna ofattbara samling rör sig all materia i en vansinnig hastighet mot en gemensam punkt. Något som i verkets sista avsnitt tar sig formen av en extatisk kosmisk dans i gnistrande stjärnstoft. 

Laniakea har även inspirerats av kvällens andra titelnummer, Joseph Haydns (1732–1809) näst sista symfoni, den hundratredje i ordningen – skapad under en av hans lyckliga perioder i London. Båda verken inleds nämligen med en suggestiv pukrullning.  

Kvällens andra samtida tonsättare är Toshio Hosokawa (född 1955), med sin ceremoniella flöjtkonsert. Här låter han flöjtisten personifiera en schaman som åkallar naturen och hela universum i form av orkestern. Ljudet av hans andning blir en vind som väcker andarna.