Viola

Malgorzata Blaszczyk

”Musiken kan ta dig vart du vill!” 

Altviolinist: Malgorzata Blaszczyk

Möt musikerna

Jag växte upp i Polen med min pappa, mamma och storebror. Jag gick mina första år på musikhögskolan där och fortsatte sedan mina studier i Norge och Österrike, för att till slut hamna här i Sverige. Första gången jag spelade med Norrlandsoperans symfoniorkester var förra vintern och det var en härlig upplevelse med mycket snö och jag såg norrsken för första gången i livet! Jag gjorde sedan en provspelning här för stämledarpositionen i violastämman och nu är jag en av orkesters medlemmar.  

Eftersom jag började vikariera på Norrlandsoperan under coronapandemin så var ingenting som det brukar. Men vi repeterade ändå och spelade olika konserter för mindre publik (och det kändes som att läget skulle förbättras). Jag kommer ihåg en konsert där vi spelade W.A. Mozarts sista symfoni – den som kallas Jupitersymfonin. Jag tror att det var första dagen efter att man kunde släppa in fler än 50 personer i konsertsalen. Det kändes väldigt upplyftande att se så mycket folk i salen och jag insåg hur stor betydelse publiken har för mig när jag spelar. Detta minne är starkt eftersom det var den sista konserten innan vi var tvungna att ställa in resten av säsongen.   

Jag behöver musik. Den hjälper mig i livet på något sätt. Det är inte ovanligt att jag gråter när jag lyssnar på musik för att jag känner sorg eller glädje, och ibland dansar jag eller improviserar. Jag tror att musik är något som ger mig möjlighet att känna mer. 

Jag älskar Sjostakovitjs femte symfoni. Jag har spelat den några gånger och den gör mig alltid rörd. Det finns något speciellt i hans musik som jag verkligen gillar. Kanske är det blandningen av en slavisk själ fylld med melankoli, lidande och rädsla, eller frustrationen av att leva under det stalinistiska tiden, som Sjostakovitj gjorde. Hans melodiska fraser ger ingen ro, man känner hela tiden rädslan i musiken.   

Det bästa med mitt jobb som musiker är att man kan resa mycket, skulle jag säga. Även om det inte är en riktig resa till en annan plats eller ett annat land, så kan man resa genom olika tider, känslor och platser när man spelar musik. Den kan ta dig vart du vill och det är så vackert. Du behöver inte styra det själv, musiken bara rinner på och skapar nya världar för dig.

Personligt

På fritiden gillar jag att vara utomhus, cykla och vandra. Det är också skönt att bara vara hemma, pyssla och laga mat. Förutom klassisk musik lyssnar jag också på indie eller elektroniskt. När det är kallt och vinter brukar jag lyssna på fado – portugisisk folkmusik med ackompanjemang av typisk portugisisk gitarr.  Det stämmer på något konstigt sätt för glöden i musiken ger en inre värme. 

This site is registered on wpml.org as a development site. Switch to a production site key to remove this banner.